Fördjupat om stress

Vad är stress?

 

Inom medicinen använder man oftast det stressbegrepp som introducerades av Hans Selye, en fysiolog som beskrev den uppvarvning som kroppen uppvisar när en människa ställs inför en utmaning eller ett hot. Här är begreppet stress neutralt, dvs. stress är varken positivt eller negativt. Och i grunden är stress en förutsättning för oss att överleva. Vårt autonoma nervsystem är programmerat för att hjälpa oss klara av olika situationer som vi utsätts för. När en fara hotar utsöndrar nervsystemet hormoner, såsom adrenalin, noradrenalin, och kortisol. Dessa hormoner ökar på andelen fetter och sockerarter i blodet vilket ger snabb och effektiv energi till musklerna. Detta hjälper oss att vara beredda på att slåss eller fly. Detta fungerade för stenåldersmänniskan som fömodligen antingen vann eller förlorade sin fight. I dagens samhälle ser det inte ut så utan hotsituationen fortsätter trots alla ansträningar och det är när det inte tar slut som stressreaktionen blir skadlig och påverkar hela vår kroppsbalans.

 

I den psykologiska traditionen betonas att stress uppstår i samspelet mellan individ och omgivning. Enligt detta sätt att tänka föreligger stress när individens resurser måste beskattas för att han eller hon skall klara av en viss påfrestning. Det innebär i sin tur att individens sätt att hantera påfrestningar blir ett centralt begrepp.

 

Orsaker till stress kallas stressorarer. De kan vara psykiska, sociala eller fysiska och finns överallt i vår vardag. Det kan handla om arbetslivet, skola, privatlivet men också bero på yttre faktorer som skilsmässa, dödsfall, sjukdom eller en katastrof. Stressorer kan både vara positiva och negativa. Hur vi reagerar på dessa är individuellt. Det som är en stressor för en individ behöver nödvändigtvis inte vara en stressor för någon annan. Dessutom skiljer det sig beroende på om du är barn eller vuxen. Vanliga stressorer i dag handlar om vårt behov och vilja över att ha kontroll över vår situation. Känner vi att vi har kontroll över vår tillvaro så ser vi också oftare mer positivt på stressoarer. Har vi däremot för höga krav på oss, oroar oss för mycket för framtiden eller planerar för mycket så kan vi många gånger själva påverka att vi hamnar i ett negativt stresstillstånd.

Det händer vid stress

 

När kroppen har tolkat en situation som att den står inför ett hot, en fara så stiger kortisolnivåerna (stresshormon) i blodet och detta sätter igång både kropp och hjärna på högspänn. Hjärtat slår hårdare och pulsen snabbare. Hjärnan är väldigt fokuserad och beredd på minsta förändring. Det kan till exempel handla om att någon räcker upp handen för att ställa en fråga när man håller en presentation. Detta fyller som du märker en funktion eftersom du håller koncentrationen, men blir det för kraftigt kan man, istället för att bli koncentrerad, få svårt att tänka klart.


När presentationen är färdig kommer aktiviteten sjunka, vilket är viktigt då det inte är bra att gå med för höga kortisolnivåer för länge. För lång tid med höga kortisolnivåer kan leda till ett försämrat närminne. 

 

Kortisolnivåerna höjs varje gång du ställs inför en situation där kroppen förbereder sig på hot och fara. Om du därför har fullt med sådana tillfällen kommer inte nivåerna att sänkas som de behöver och risken blir att ditt minne blir sämre. Därför är det viktigt med återhämtning. 

 

 

 

 

Psykisk hälsa


Den amerikanska forskaren Corey L. M. Keyes 13 symptom på psykisk hälsa är: 


  • Positiv affekt - vid gott humör, lugn och full av liv. 
  • Upplevd lycka och nöjdhet - känner sig nöjd och tillfreds med livet.
  • Självacceptans - har en positiv bild av sig själv, sitt förflutna och accepterar olika aspekter av självet.
  • Social acceptans - har en positiv bild av andra samtidigt som personen accepterar olikheter och människors komplexitiet.
  • Personlighetsutveckling - visar insikt i sin potential och utveckling och öppenhet inför utmaningar.
  • Social aktualisation - anser att människor och samhället kan utvecklas positivt och växa.
  • Mening med livet - har målsättningar som ger livet en mening.
  • Social kontribution - anser sig ha något att tillföra samhället, och att vad man gör är av värde för andra.
  • Behärskning av omgivningen - klarar av att behärska komplicerade miljöer och kan välja miljö som passar sina behov.
  • Social koherens - intresserad av samhället eller omgivningen, och anser att samhället är meningsfullt och begripligt.
  • Autonomi - är självgående med av samhället accepterade eller konventionella uppfattningar, och kan stå emot oönskat grupptryck.
  • Goda mellanmänskliga relationer - har varma, tillitsfulla och tillfredsställande relationer, och har förmåga till initimitet och empati.
  • Social integration - har en känsla av att vara en del av samhället, och att samhället är ett stöd.